Sundström Travel Logo

Titikakasjön


Peru (Lake Titicaca) 2005-12-08

I dag den 6:e december är det en heldags bussresa till Titicacasjön. Vi stannar för lunch i Sicuani och där går Lamor runt om oss och betar, om man går för nära så spottar de!! Vi spottar tillbaka!

På den högsta höjden, vi måste upp över bergen för att sedan ta oss ned igen, Abra la Raya 4.312 möh ( så högt har vi aldrig varit förut!) gör bussen en kort fotopaus. Eva passar på att köpa oss varsin tröja av Alpacaull. Nu har hon inte bara svart bälte i shopping utan även höjdrekord i shopping!!

Känns underligt att vara så högt uppe och samtidigt ha berg runt omkring! Luften är tunn och vi stannar bara en liten stund. Höglandet runt om oss kallas Altiplano och är det jordbruksområde som potatisen kommer från.

På eftermiddagen passerar vi Puno och anländer till vårt Hotel, Sonesta Posada del Inca, som ligger precis vid Titicacasjön, 3.850 möh! Titicacasjön är större än både Vänern och Vättern tillsammans! Även här blir vi serverade Cocaté och Cocablad. Luften är tunn och många i gruppen är lite risiga i magen och känner av höjdsjuka. Syrgastuber finns i bussen, på hotellet och i båten vi ska åka med i morgon. Man blir trött av höjden och vi lägger oss för att titta på matchen mellan Boca Junior och Pumas. Anders lyckas se hela matchen, 1-1, som slutar vid tiotiden men Eva somnar i pausen. Returen går den 18/12 i Buenos Aires!! Boca, Boca!!!!!

Åter igen väckning "early bird", 05:45, lite huvudvärk, Anders sällar sig till många andra och är lite risig i magen - men inte så farligt. En timmes båttur har vi ut till en Vassö som bebos av URO indianer. Runt om oss flyter det flera öar och sammanlagt bor det ca 300 URO-indianer som är helt beroende av totoravassen (och kanske av oss turister). Öarna och deras båtar är byggda av vassen. Det var här Thor Heyerdahl var!

En välbyggd båt kan frakta över 20 personer och håller i ca ett halvår innan den ruttnar. Vad gäller öarna så förmultnar det understa lagret och det ersätts med ett nytt ovanpå. Det luktar faktiskt inte helt fräscht och det känns som om vi står på gungfly!!

Vi provsmakar vassens mjuka rot och det smakar gott, som sallad ungefär. Både URO indianerna och deras levande "skafferi" marsvinen äter vassen. På öarna har man skola tills barnen är 12, efter det får de åka in till Puno för att läsa vidare. URO-indianerna sägs ha svart blod och det kommer av att de har ca 1 liter mer blod och ett större hjärta, detta för att klara av den höga höjden. De är även svartare i skinnet och har lite sneda ögon och ser nästan ut som eskimåer.

Vi fortsätter ut på Titicacasjön och går iland på ön Taquile där tiden tycks ha stått stilla. Indianerna bär sina traditionella kläder och har en levande hantverkstradition. Kvinnorna väver och männen stickar (!). Å inte bara det, männen går omkring, pratar och stickar...... samtidigt!! Ön ligger otroligt vackert och vi klättrar upp, i den tunna luften, till "huvudbyn" där livet ter sig väldigt fridfullt. Här finns inga bärdjur så bältet runt magen hjälper till när de skall bara tungt i sluttningarna. Vi äter lunch och klättrar sedan ner igen på motsatta sidan av ön. Båten tar oss sedan "hem" igen på 3 timmar. Jodå, vi blir lite solbrända i ansiktet, solen står ju rätt ovanför oss och vi är på hög höjd, vilket är lätt att glömma på sjön.

Utanför vårt hotellfönster ligger det en ångbåt från 1862. Den byggdes i England kördes till Perus kust, plockades ner i delar, transporterades upp till Titicacasjön och monterades ihop igen!! Vilket slit!

Ja, nu är det den 7 december och dags för avskedsmiddag med Thabela Travel. snyft......Vi som precis har fått så många nya vänner.............

Eva håller ett mycket uppskattat Stort Tack-och Avskedstal, under tiden vi bjuds på ännu en Pisco sour. Karin bjuder på vin till maten som avnjuts under mycket babbel.

TUSEN TACK KARIN!!! Allt har varit över vår förväntan!!! Och ett stort tack till alla trevliga och sympatiska reskamrater;

Kerstin Aronsson
Gösta Aronsson
Helena Berglund
Owe Berglund
Gun Carlsson
Åke Andersson
Inga Dybeck
Britt Larsson
Margareta Gullbrandsson
Per Gullbrandsson
Sara Gullbrandsson
Krister Jensevik
Gun Holst
Anders Holst
Britta Jager
Lars Jager
Anita Lindqvist
Gerhard Andersson
Elvy Lundgren
Gunnar Lundgren
Bodil Möller
Lars Lindbergh
Ulla Vahlström
Lars Vahlström
Anna Lundström
Lennart Nilsson

Så är det då dags för den sista (på denna gruppresa) tidiga väckningen. Buss till flygplatsen i Juliaca, som kallas for Perus Calcutta, här är kriminaliteten otroligt hög. Folk lever av smuggling och det lär finnas en hel del kokainfabriker i stan. Ställer man bilen här en liten stund så kan man vara ganska säker på att finna den utan hjul och helt länsad. Vi stannar INTE och kollar om det är sant.De flesta känner av höjden en aning och många har också problem med magen, det hör nog ihop.... Anders är lite blå på läpparna och samtliga snyter ut lite blod från näsan! Någon är så dålig att Eva får kalla på syrgashjälp. M a o känns det ganska skönt att landa i hamnstaden Lima, 0 möh (eller kanske 60 m).

Vi besöker ett barnhem i Lima där det bor ca 600 barn. Alla föräldralösa (det måste bevisas) och de får bo här tills de har fyllt 17 år. Katolska munkar och nunnor har ansvaret för dem. Vi ser hur killarna och bebisarna bor. Karin lämnar över en penninggåva från oss alla och den skall gå till att renovera pojkhemmet som är ganska skruttigt.Under eftermiddagen tar vi oss en titt på Guldmuseet som är en privat samling och förutom Guld och Silverföremål finns här också mumier och en stor vapensamling. Det mest kända föremålet är en ceremoniell kniv = Tumi, i guld och turkoser. Denna samling har även varit i Stockholm under 60-talet fast då var den 70% större! Varför då? Jo, familjen sålde en del guldföremål och gjorde kopior av dem, som de visade på utställningarna. Detta verifierades när ägaren dog och staten kollade de misstänkta kopiorna och konstaterade då att de var kopior och de beslagtogs och fick inte ingå i samlingen längre.

Nu blir det farväl på "riktigt"! Några åker hem till Sverige, några åker vidare till Bonaire och en del åker vidare mot Nascalinjerna medan EvAnders drar mot nya äventyr, i första hand som Hasse Anderssons (Myran - en gammal klasskompis till Anders som jobbar som chef för Skanska i Peru) gäster i Lima under tre dagar. Vi njuter av att få bo på ännu ett lyxhotell med Jacuzzi i sovrummet och Turkisk ångbastu i duschen!!!

Hasta Luego!

EvAnders

Bilder