Sundström Travel Logo

Invercargill - Te Wai Pounamu - Sydön, Nya Zeeland – Del två.


Nya Zeeland (Southern Scenic Route) 2006-01-29

Nu har vi hittat Nya Zeelands själ! Som vi sa senast skulle vi ta oss söderut från Dunedin ner mot The Catlins och mot staden Invercargill och det var riktigt häftigt att komma iväg från turiststråken lite grann.

Några exempel: Här nere låser man inte ytterdörren eller bildörrarna inte – vi tog in på ett ”farmstay” i Slope Point hos några fårfarmare och där var det bara att kliva rätt in i huset och låna grejor minsann. Kändes nästan som hemma, vi var de enda gästerna och hade ett stort kök och vardagsrum för oss själva....och ja visst ja, vi fick även alla miljoners miljoner sandflies för oss själva ......(kli, kli, kli)! Det blev en hel del mil på dammiga grusvägar och bland en massa får. Det går nog 100 får/lamm på en människa i dessa trakter så vi var glada att vi hittade någon att prata med och bo hos. Fåren gick några meter från vårt krypin så det gick inte att undgå att höra deras idisslande – gissa om det låter när 100-tals får äter!!!

Några dagar senare spelade vi golf i Invercargill på Southland Golf Course och där blev vi otroligt vänligt bemötta när vi dök upp. De fixade några låneset till oss bägge och efter att ha betalat greenfee och lånesetet (150 kronor per person för hela kitet) så drog vi ut på banan. Det dröjde inte länge förrän några banarbetare kom fram och hälsade på oss och gav oss lite extra bollar som de hittat. Efter nio hål kommer managern ut från klubbhuset och säger att han ordnat med diplom som vi får när vi kommer in till klubbhuset igen efter 18 hål – bevis på att vi spelat den sydligast 18-håls linksbanan i världen!!

Vid hål 15 kom det fram ytterligare en banarbetare som gav oss fler bollar – vi gick plus på bollar denna runda!!! Jodå, efter 18 hål (Eva vann 4/3) fick vi våra diplom och några andra spelare kom fram till oss – de vill prata med ”The Visitors” - ryktet hade gått runt banan!!!!!

Alltså, här i Söder är (de få människor man hittar) väldigt vänliga och det är lite mysstämpel över denna del av Nya Zeeland. Naturen är annorlunda, stora skogsområden som till viss del liknar djungel blandas med mjuka kullar där fåren går och betar. Stränderna är kilometerlånga och helt folktomma. Sjölejon och sälar ligger och slöar och i luften är det fullt av sjöfåglar av olika slag. Vi hade riktigt fint väder när vi tog oss från Dunedin via Nugget Point till Slope Point så det blev några schyssta foton i solnedgången vid Slope Point och från en av våra utflykter till Waipapa Point. Där hade vi riktig tur då vi fick sällskap några meter ut i vattnet av ett litet stim av Hector Dolphins. De följde oss när vi vandrade fram efter stranden – det var coolt! Ute till havs beskådade vi genom vår kikare tusentals muttonbirds som jagade fisk.

Ju längre vi är ute och reser desto mer måna blir vi om att denna fantastiska natur skall skyddas så gott det går så även människor i framtiden kan få uppleva detta. Samtidigt är vi helt eniga när vi konstaterar att Galapagos som vi besökte i november är det mest unika i djurliv vi upplevt hittills – mycket beroende på att man kom så nära djuren där. Får ni chansen – ÅK DIT!!!!!!!!

Efter de underbara dygnen i The Catlins tog vi oss in till Invercargill. Invercargill är en av de större städerna på Sydön och vi hittade ett riktigt bra hostel mitt i stan som vi hade 4 övernattningar på. Vi hade bestämt oss för att spela golf härnere några dagar och så blev det – 63 hål på tre dagar på två olika banor. Helylle!

Vi var ett härligt gäng på vårt hostel så det blev några spännande middagar tillsammans med 67-åriga Bill och Wendy från Thunder Bay, Canada och 55-åriga Sue från Brighton, England. Så nu är myten om att det bara är 20-åringar som reser som backpackers död!! Bill och Wendy reser 3 månader i NZ och Sue åker själv ett halvt år runt NZ – inspiration för några av våra kära läsare kanske!!!!???? Faktum är att vi träffar många i ”övre tonåren” = 50+ som är ute och reser. En del är pensionärer, en del har som vi av olika skäl tagit en paus i sina liv – det som är gemensamt är intresset för resandet med allt det ger.

Sista dagen i Invercargill dyker Rich och Deb upp! Det var med dem vi delade ett fyrabäddsrum på ett hostel i El Chalten, Patagonien i Argentina och som vi sedan delade ett fyrabäddsrum i Santiago de Chile och flög över till Auckland med! Nu kom de förbi med sin sk. husbil och har gjort oss sällskap sedan dess. De bor i sin lilla husbil och vi på hostel/stugor.

Vi tog oss upp till Lake Manapouri som ligger i Fjordland och bestämde oss för att göra Milford Sound och Doubtful Sound. Dag ett tog vi vår bil och åkte de 14 milen upp till Milford Sound. En fantastiskt vacker väg där faktiskt en hel del av Sagan om Ringen spelades in. Tro det eller ej men vi blev stoppade av en filminspelning på vägen hem – troligen någon reklamfilm med Mercedec Benz (det stod en silverblänkande ny Merca-modell vid sidan av vägen). Det blev en hel del fotografistopp – kolla spegelbilden vi tog!! – och till slut kom vi fram till Milford Sound. Ja, det är en fjord och det Är mycket likt Norges fjordlandskap! Här regnar det cirka 9.000 millimeter per år så vi hade förväntat oss några häftiga vattenfall men det hade inte regnat på en vecka så det bidde inga spektakulära vattenfall denna gång.

Sanslöst vackert – och än en gång var vädergudarna på vår sida! I Milford Sound landar det en Cessna eller liknande och helikoptrar i parti och minut samtidigt som det dagligen anländer ett 60-tal bussar med folk som skall åka ut på fjorden. Vi bestämde oss för att inte göra det utan att ta oss en tur på Doubtful Sound istället! På vägen hem stannade vi i Divide och gjorde en 3-timmars vandring upp till Key Summit. Stället kallas så då det från denna plats går tre floder som rinner ut i havet väst, söder och i öst!

Väl hemma vid Lake Manapouri så blev det mumsmumsmiddag och en introduktion till Deb och Rich till kortspelet Plump. Vi ser alla fram mot morgondagen – vi har kostat på oss en kryssning med övernattning på Doubtful Sound.

Massor av kramar från era professionella turister – EvAnders

Bilder