Sundström Travel Logo

Tokomaru Bay - Ostkusten på Te Ika a Maui - Nordön, Nya Zeeland


Nya Zeeland (East Cape) 2006-02-28

Heja Tre Kronor - vicket OS för Sverige, lite trist att vi missade alla medaljer och spänningen i ishockeyfinalen och Niklas Lidströms avgörande 3-2 - det måste ha varit en otroligt befriande och skön känsla att vara svensk då!!!!

Många av er har eller har haft sportlov med snö och skidåkning medan vi kuskat vidare på Nordön här i Nya Zeeland i strålande sol och 25 grader. Ett helt annat liv dock än det ni har därhemma, med delade badrum, kylskåp, duschar, kök på hostel, alla kläder packade i en ryggsäck och utan Aktuellt och Rapport på kvällarna! Nåväl, vi har det fortfarande alldeles förträffligt även om vi inte har så otroligt bra pejl på vad som händer i Sverige - jodå, vi kollar på DN på nätet ibland!! Kanske är det lika bra det, såg att fågelinfluensan nått Sverige så nu har väl tidningarna något att skriva om.

Vi visste inte så mycket om East Coast innan vi började vår färd från Wellington och uppenbarligen är det inte så många som tar sig till denna del av North Island. Jo, till Hawkers Bay och Art Deco-staden Napier söker sig många turister och så också vi. Två nätter blev det där och en av kvällarna tog vi en guidad rundtur för och titta på alla Art Deco hus med dess spännande detaljer - se bilderna. Hela staden Napier är uppbyggd mellan 1932 och 1934, efter den förödande jordbävningen i februari 1931 som jämnade hela staden med marken. Jordbävningen mätte 7,8 på Richterskalan och huvudskalvet varade i 2,5 minuter med mer an 500 efterskalv! Endast 4 hus stod kvar efter skalvet och bränderna som följde. "Världens yngsta stad" stod i princip färdig redan i Dec 1932! Napier är en de förnämsta Art Decostäderna i hela världen, sägs det.

De konstintresserade i vår lilla grupp dreglade när de blev visade alla små detaljer och symboler som är karaktäristiska för Art Deco. Vi är ju inga proffs direkt men det var mycket intressant och berikande. Vi fick bl. a lära oss att Art Deco verkligen är symmetri.

En av dagarna tog vi även en långpromenad upp på Te Mata - ett berg som enligt den Maoriska traditionen föreställer en död jätte som ligger på rygg. Han tog en jättetugga av berget - delen nedanför hans huvud - och gjorde så att jorden blev väldigt bördig i Hawkes Bay men själv blev han förgiftad och la sej ner for att dö. Hawkes Bay kryllar av frukt- och grönsaksodlare och är ett av NZ bästa vindistrikt.

Vi körde sedan upp Highway 35 förbi Gisbourne, åt vår medhavda lunch vid surfbeachen Wainui och kom sent på eftermiddagen till Tokomaru Bay och checkade in hos Brian och Liz på Brian's Place. Ett mycket litet ställe med ett tiotal sängplatser, beläget en bit upp från stranden med en fantastisk utsikt över viken.

1 planerad dag blev tre nätter och fyra dagar! Det var höjdarstället hittills! Inte för att det var så mycket action direkt!!!!! Tvärtom, det var så förbaskat charmigt, mysigt, kosigt, pittoreskt, personligt, gemytligt och bara så helnice helt enkelt! Härliga gäster som vi hade crayfishparty med, kikade på soluppgångar, gick på puben (jodå, det fanns en pub!), kikade på NZ-foton och bara satt och snackade med och två värdar som var helmysiga. Liz bakade äppelkaka och banankaka med glass som hon bjöd på och mer gästfria människor är svårt att hitta - och vi hittade dem i en by som har 300 invånare!!

Brian lånade ut sitt mycket rostiga golfset från 1974 (köpt i Melbourne och ett medlemskort från 1975 fanns i bagen!!) och vi tog bilen en kvart upp till Te Puia Spring där vi frågade om vi kunde gå ut och spela på deras bana. 15 minuter senare var vi på första tee!!

Eva hade fått låna en splitter ny golfhandske (hennes försvann i blåsten i Wellington), hon delade ett grafitset med Makatita som kom med förslaget att dela set i klubbhuset, vi deltog i en tävling och hade betalat 24 NZ $ (110 kronor för oss bägge) för att spela, var en 5-boll (3 maorier och 2 svenskar) och vi kikade ut över golfbanan och insåg att livet var rättvist idag igen!

Efter 18 spännande hål njöt vi av våra välförtjänta öl i golfrestaurangen och vi insåg snart att i de 110 kronor vi betalat för golfen och klubbhyran ingick även en buffé med mat och golfpriser!! En lång stund senare lämnade vi våra nya Maorivänner med ett stort leende på läpparna och varsin vinflaska i handen (våra priser, säkert värda 150 kronor tillsammans) och vände tillbaka till Brian's Place där nykokta crayfish väntade (de gick ner de med!).

Det är sådana händelser som hjälper till att bli förtjusta i en del av ett land - Highway 35 efter kusten är underbart vacker och det frestade att stanna än fler dagar i denna del av NZ men vi drog vidare och hamnade till slut i Rotorua. På vägen stannade vi och tog bilder av några Marae (Maoriska samlingshus) och tog en liten omväg ut till East Cape, totalt blev det 400 kilometer denna 8 timmars resdag på dessa slingrande vägar. Pust!!

Nu skall vi utforska det turistiska Rotorua, stan som stinker av gaser från vulkanisk aktivitet och som har mycket maorikultur och än fler japanska och koreanska turister!!!!!

Många kramar från era reserapportörer som idag även skickar extra kramar till våra svenska OS-medaljörer!!!!!

EvAnders

Bilder