Sundström Travel Logo

Tari - Home of the Huli Wigman


Papua Nya Guinea (Southern Highlands, Tari) 2006-05-31

I Port Moresby (huvudstaden i Papua Nya Guinea) stannar vi en natt och får middagsunderhållning av ett Showband från Bougainville. De trummar på bamburör i olika storlekar och dansar och sjunger. Vi anar en KULTURCHOCK!!!!!

Vad vi inte visste då var att vi hade 25 oförglömliga dygn i detta alldeles otroligt fascinerande land. Vi har så mycket att berätta om så vi delar upp våra upplevelser i fyra delar – här följer den första….

Ojojoj - va mycket folk som är här för att ta emot oss. Lite skärrade blev vi innan vi gick ur planet. Klicka för större bild. Ur Lonely Planet står att läsa om Tari: - “The town is just the airfield plus a handful of buildings”. Dröm om vår förvåning när vi landade med Air Niugini och vi såg ett tusental färggranna “Hulis” runt flygfältet!! – ALLA ville se det STORA planet, 36 passagerare (och kanske oss?)! Dessutom var det fredag, Payday och Marketday.

Steven Wari, som driver Warili Lodge, mötte oss och tillsammans med ett par Belgiska fågelskådande Veterinärer åkte vi upp mot bergen och Lodgen. Två punkteringar (!) och lika många timmar senare var vi framme. Vilken väg!! Highlands Highway är som en bredare riktig dålig (lerig, gropig och stenig) kostig. Efter sista punkteringen går vi upp i ca 30 minuter till Warili Lodge. Fördelen dock med de risiga vägarna är att vi hinner se mycket av omgivningen och vinka till och prata med alla bybor som håller till runt vägen. “Always look at the bright side of life”.

Steven Wari, Warlili Lodge - han tog hand om oss på ett mycket fint sätt. Klicka för större bild. Warili Lodge, som ligger vackert med utsikt över Tari Basin, är så trivsam att vi känner oss hemma direkt. Supertrevlig personal, god mat, skön säng och…..varm dusch!! Det är ganska svalt, ca 20 grader, och inte så mycket mygg (Jippi). Efter en varm tillagad frukost (+ massor av frukt) åker vi varje dag på olika utflykter. Martin kör oss i sin lilla lastbil, folk stannar och tittar storögt på oss och säger - “Honapi, Honapi” = Vita, Vita!!

Vi har förstått från mailen att ni varit oroliga över jordbävningar. Jodå, det förekommer ganska ofta och en eftermiddag skakar leran under huvudbyggnaden till ordentligt och det känns lite otäckt ett par sekunder. Men någon riktigt stor har vi inte känt av - de var i andra delar av detta stora land.

Alla “Hulis” är så vänliga och nyfikna, några kan Engelska och vi njuter av deras sällskap. De ser ut att ha ett bra liv och ser friska ut och pratglada är de! Det enda de riktigt behöver är en “riktig” väg! Nåväl på våra 4 heldagar så besöker vi:

TARALI VILLAGE & HORONAPA VILLAGE

Här visar de oss en “Singsing”= Spiritdance. Vi får även lära oss lite av Huli Wigmans kultur. Varje “by” (varje landägarna utgör en egen “by”) gör en ca tre meter hög lermur runt sin egendom och där finns alltid minst två hus. Ett där bara männen bor (kvinnor får inte ens gå förbi!) och ett hus för kvinnor och barn. Eva räknas inte som deras kvinna pga. att hon är vit och inte anses ha deras "spirit".

Mannen kan ha flera fruar (Steven har tre!). När pojkarna är 5-6 år flyttar de från sin Mamma till männens hus. Grisar och trädgården är väldigt viktiga. En man med många grisar och stor, fin trädgård anses vara rik! I en del byar bor grisar och kvinnor i samma hus……..men som tur är så lyssnar många till “Health Department” som lär ut att ha olika hus för människor och grisar leder till färre sjukdomar. De bygger husen traditionellt med bambu och gräs och en eldstad i mitten fast UTAN hål i taket! Av röken bildas tjära som förhindrar att det regnar in…men det luktar mycket av rök och aska fast det är nog bra för av detta minskar lukten av svett och smutsiga kläder!

Dusch????? Det går nästan inte att förklara för dem hur vi lever där hemma. Slår oss om igen att vi har för mycket saker…..En ryggsäck var på ett år räcker utmärkt!!

TIGIBI MARKET

Lördagsmarknaden ligger mellan Warili Lodge och Tari. Många är fortfarande klädda traditionellt. De är så vackra!! Och alltid vänliga mot oss. De krigar ganska friskt mot varandra men blandar sällan in utomstående.

TOTOPU VILLAGE

En “Singsing” utförd av Toma Andaga och andra släktingar till Steven. De har förberett sig och sin klädsel i flera timmar för oss. Även här blir vi visade runt i byn och Toma berättar och visar stolt att de har separata hus för grisarna, just av hälsoskäl. Skönt!

PAPAI WIDOW AND GRAVE

Änkan efter en man som dödats i krig (stammarna krigar som sagt ganska friskt i mellanåt) sörjer länge, från flera månader till många år. Hon har många, långa halsband och varje dag vid graven tar hon bort en snäcka ur halsbandet och när halsbanden är “slut” har hon förhoppningsvis sörjt färdigt ELLER så har den andra stammen “betalt” igen med en gris eller flera (!). Hon är målad i vitt med svarta streck i ansiktet. Det svarta är “olja” från mannens lik…….Förr begravdes de på en bädd 2-3 m ovan jord och vätska från liket rann ner utmed de fyra pelarna….

Numera (också det av hälsoskäl) begravs de under jord och man tar svärtan ur elden vid graven. Här följer änkans syster och baby med och sörjer. Huli-folket tar överhuvudtaget verkligen hand om varandra. Härligt att se, hoppas inte “den vita” människan har för dåligt inflytande…..

MALUA BACHELOR CENTER

Och varför heter de “Huli Wigmans” kanske ni undrar? Jo, de bär peruk! Varje man har oftast minst två peruker, en till vardags och en till högtider och Singsing. Unga män (från 15-16 år) går i “Bachelor School” och gör sin egen peruk av sitt egna hår! Det tar ca 18 månader att göra EN peruk. Under denna tid får de inte umgås med kvinnor. Kvinnor anses ha magik som gör dem svaga och t o m sjuka….

Ungkarlarna lever uppe i bergen och sliter hårt, det syns på deras välbyggda fina kroppar. (Ingen ide att bygga något Gym här inte). Varje dag går de ner till floden och dricker vatten (vattnet anses vara heligt) samt stänker vatten över håret för att både bli starka och friska och för att få blondare hår. De tittar avundsjukt på Evas….En ungkarl kan stanna och göra bara en peruk men han kan också stanna längre och göra flera peruker. I dag går ca 50 % i denna skola och 50 % i “vanlig” skola. Steven har gått i vanlig skola men hans Pappa var en STOR Läromästare i Bachelor School (innan han gifte sig med tre kvinnor!) så han kan allt om Hulikulturen också. Han har två peruker men har inte gjort dem själv utan har köpt dem, för dyra pengar! Steven är en riktig bra ambassadör för sitt folk. Fler behövs!!

TARI GAP

EvAnders poserar framför vattenfallet. Klicka för större bild.Ett Bergspass, ca 2.500 möh, som lär vara alla fågelskådares dröm, anses vara nr 1 i världen! Och vi som inte kan något om fåglar……..men vackra är de. Vi ser olika typer av Birds of Paradise, Honeyeaters, Sicklebills och Parrots och förstår att det är ynnest att få uppleva detta. På väg till vattenfallet, Ulapafall, växer det många olika orkidéer. Mycket vackra även de OCH så flyger de inte iväg när vi tar kort!!

Sammanfattningsvis så är Southern Highlands och Huli Wigman People oerhört fascinerande och vackert, ännu så länge ganska orört, otroligt hjälpsamma människor, färggrant och det luktar rök, aska, regnskog och svett. Har ni möjlighet och är äventyrslystna så är detta paradiset! Ett bra tillfälle att åka är 11,12,13 april 2007 då Hela Festival går av stapeln. Den kommer att konkurrera med dom kända festivalerna i Goroka och Mt Hagen.

De flesta är klarröda i munnen av att tugga Betelnöt (en slags nöt som när man blandar den med mustard och limepulver blir till en alldeles röd “gegga”). De tuggar den nästan hela tiden och använder den i stället för tandborstning! Och istället för tvål använder man mossa och andra växter. Alla ser dock ut att vara friska och välmående. Tänk bara om de kunde få en ny väg!!!

I går kväll bjöd Steven på “Mumu”. De hettar upp stenar och gräver ner dem + sötpotatis, taro, kyckling, majs osv. inlindat i bananblad och täcker allt med mer blad och jord. Ungefär som” Lovo” på Fiji och “Hangi” i Nya Zeeland. Mycket, mycket gott!!

Idag, 31 maj har vi en resdag, 3 flyg med Air Niugini och det är väl inte så himla annorlunda mot att flyga någon annanstans förutom att Flygvärdinnan säger –“Smoking AND chewing Betelnut is strictly forbidden during the flight”! Vi landar till slut i Wewak där vi skall ut på Sepikfloden, Spännande! Eva är väl förberedd med STAARKT myggmedel, cortison att smörja efteråt på betten …..och Malaria tabletter har vi börjat att ta.

Så….Sepik here we come, Apo!!!!

Kramar

EvAnders

Bilder