Sundström Travel Logo

Sepik River - Äventyr på Sepik River


Papua Nya Guinea (Wewak) 2006-06-06

Att uppleva Sepik River är tufft, den som påstår något annat har inte upplevt det riktiga Sepik. På vissa ställen är myggorna frekventa. En definitionsfråga: Anders som har norrländskt blod tyckte det var mycket mygg och Eva som är en mygghatare tyckte det var väldigt, väldigt mycket mygg! Rädslan att smittas av malaria eller andra sjukdomar finns där hela tiden. Otroligt hett på dagarna så lite längre promenader resulterar i genomsvettiga kläder. Nåja, svettig blir man även av att sitta i "fåtöljen" på kvällarna

Vi har aldrig varit så smutsiga i våra vuxna liv när vi varit på resandes fot - gäller både på kroppen och våra kläder. Sängen är en tre centimeter tjock madrass som läggs på det hårda sagopalmklädda golvet + lakan och kudde och över sängen har vi ett myggnät som rymmer en person (njae, inte riktigt en svensk viking som är 195,5 centimeter lång). Vattenklosett och dusch som vi är vana vid - glöm det!

Trots dessa yttre förutsättningar har vi fått uppleva ett av dom mest berikande och fascinerande äventyren någonsin under våra resor!!

Att ta sig från Alois Matois Sepik Surfsite Lodge i Wewak till Pagwi är en drygt 3 timmar lång resa i en Toyota 4WD. Första biten är det asfaltväg men sista timman mot Pagwi är det grus, lera och hål i vägen - dock betydligt bättre än Tari's Highlands Highway. Efter några timmars väntan vid flodbanken kommer så vår kanot, vilken kommer att vara vårt fortskaffningsmedel de närmaste sex dagarna. Tiden innan de kommer fördrivs med lokalbefolkningen som är väldigt nyfikna och pratsamma. När de får höra att vi just besökt Huli stammen i Southern Highlands blir dom imponerade! Själva vågar dom inte åka dit - så beryktade är dessa Hulis.
Den urhuggna trädstammen som är vårt transportmedel på floden. Klicka för större bild. Huli Wigman är ju kända krigare. Kanoten är en cirka 15 meter lång urgröpt/uthuggen trädstam med tre avsågade korgstolar, en 40 hk Yamahamotor och ett bensinfat med cirka 200 liter bensin. Vi skakar hand med Keneth (vår guide), Felix (captain) och George (alltiallo), packar ner våra ryggsäckar, proviant och annat som Alois tagit med sig från Wewak och annat som vi kommer att behöva under våra 6 dagar, och ger oss iväg uppströms.

I Ambunti Lodge stannar vi och lastar på vatten, fotogen, spritkök m.m och fortsätter i ett underbart landskap med ett otroligt rikt fågelliv och mängder av hoppande fiskar, mot Keneths by Meno. När vi så efter några timmars färd når Meno Village, med sina cirka 500 innevånare, möts vi av värmen från byns innevånare när vi tagit oss uppför den leriga flodbanken, hela båten töms och allt bärs till vårt "hus". Husen, som står på pålar, är byggda på exakt samma sätt som de gjort under många hundra (troligen tusentals) år och de är helt byggda av material från träden och palmerna runt byn. Husen håller mellan 10 - 20 år - sen är det dags att bygga ett nytt hus för familjen!

Förutom vissa moderniteter såsom 3 stycken 15-hästars utombordsmotorer, T-shirts och shorts lever de som sina förfäder har gjort i alla tider. Alla är barfota och dom flesta har en machete i ena handen och en trädpinne i den andra. Skratten är alltid nära och överallt hör vi stoj och stim och folk som säger Apo (goddag). Barn överallt och de är väldigt nyfikna och glada när de möter oss eller när dom springer i leran eller när dom kommer paddlandes i sina små kanoter eller när dom badar i floden. Nåja, en del småbarn är inte vana att se "The White Man" så dom blir rädda och skriker! Vi är överväldigade av rofylldheten vi möter i detta - med vara västeuropeiska ögon - primitiva liv, och vi blir glada att få bo i denna by två nätter.

Keneth fixar mat åt oss (mumsmums!!) och vi bävar lite inför natten med värmen, myggen och de enkla sängarna men trots att den PNG:anska tuppen inte kan klockan och vi hör olika djur utanför huset så sover vi gott hela natten. Bara en tunn "vägg" skiljer oss och grabbarna och det känns tryggt att ha dom nära.

Hela nästa dag tillbringar vi i Meno med omgivningar. Keneth går upp före solen och förbereder frukost: scrambled eggs, vita bönor och toast - mums igen! Han kan verkligen få till det!! Han tar oss ut på en promenad till byns olika delar. Runt omkring oss flyger olika, mycket färggranna, fjärilar och uppe i trädtopparna sitter exotiska fåglar och sjunger. Vi passerar "trädgårdarna" där dom odlar bananer, yams, vanilj, tobak, kakao, betelnöt och mycket annat.

Efter en stund kommer vi fram till en liten sjö där vi träffar Philips (Keneths morbror) två fruar (!?) som håller på att arbeta med Sago:n. Kvinnorna arbetar sida vid sida och Keneth berättar hur dom framställer Sago ur Sagopalmen och efter en stund tar han oss till en annan del av sjön där en familj vattnar den krossade sagon och vi kan urskilja slutprodukten som är som en pannkakssmet - men som är ren stärkelse.

Sago och fisk är basfödan här i Upper Sepik och det finns oändliga mängder med fisk så trots sitt "remote" läge mitt i djungeln/träsklandskapet utan affärer har alla mat och vi ser inga undernärda människor. Alla i familjen hjälps åt. Keneths lillebror klättrar upp i några olika träd och vips står vi där röda om tänderna och munnen efter att ha tuggat betelnöt blandat med mustard och limepulver. Dom har väldigt roligt åt oss och som på så många andra ställen har vi mycket att vinna på när vi tar till oss de "lokala egenheterna". När sedan Anders tackar ja till Keneths nygjorda cigarett (tobaksblad rullad i en liten bit tidningspapper) säger Kenth "You are a real PNG-man". Anders tar det som en komplimang och nickar medan cigaretten i munnen färgas röd av Anders läppar.

Till lunch bjuds vi på nygrillad makao (fisk) och stekt sago - smakar riktigt, riktigt bra – betydligt bättre mat än en Big Mac & Co! Vi strosar runt och inväntar eftermiddagens Singsing som ett 10-tal av byborna förberett under dagen. När dom kommer är dom klädda och målade i sin traditionella utstyrsel och dom sjunger, trummar och dansar säkert en timme. Det är väldigt hett hela dagen så efter singsing:en tackar vi ja till en "shower" innan middagen. En och en ställer vi oss vid den lilla vattenkällan där vi använder en liten bytta som vi öser det svala vattnet över våra kroppar - Ooooh, så skönt med en "shower"!!!!!

Keneth, George och Felix. Klicka för större bild. Grabbarna uppskattar att vi vill ha sällskap till middagen så det blir en hel del prat och diskussioner om vara olika liv innan vi kryper in i våra myggnät där vi sover gott hela natten. Vi är kolossalt imponerade av våra guider. De läser våra tankar och är otroligt omtänksamma och från första stund känner vi oss helt trygga i deras sällskap. De berättar att det har hänt incidenter på floden och att ett amerikanskt par blev mördade (dom var inte ödmjuka utan rätt stöddiga) tidigare i år - vi känner dock att dessa killar skulle göra allt för att skydda oss om något skulle hända.

Klockan 8 följande dag är frukosten uppäten, båten packad med alla grejor, många händer skakade och Felix har dragit igång motorn. 9 timmar senare anländer vi till Wagu vid Wagu Lake, en helt fantastiskt vackert belägen by vid foten av Hunstein Range. På väg dit åker vi dock en stor omväg uppströms för att hälsa på i den beryktade byn Swagup där "The insect cult people" bor. När Anders besöker skogen för att uträtta sina behov ser han ett 10-tal olika gräshoppor och spindlar i fantastiska färger som sitter på bladen och glor. Här gör man väldigt fina sniderier med dessa djur som motiv.

Efter Swagup styr vi kosan mot Yessan där vi tittar på ett mycket fint utsmyckat Spirit House (eller Haus Tambaran som de kallar sina Spirit Houses på Sepik-floden) och de sista timmarna i båten färdas vi på en av Sepiks många bifloder som är mycket vacker. Grabbarna bestämmer sig för att ta en short-cut och det dröjer inte många minuter innan de stänger av motorn och börjar dra oss fram! Dom jobbar frenetiskt i leran medan vi sitter och tittar på olika papegojor, hägrar i massor, örnar, skarvar m.m som sveper förbi i luften ovanför våra huvuden.

Felix styr ut över Wagu Lake - notera bensindunken framför honom. Klicka för större bild. När vi sedan efter deras heroiska insats når Wagu Lake i eftermiddagssolens sken är det så rofyllt och bedårande vackert att blicka ut över de skogsbeklädda bergen omgivna av ett oändligt antal stora vithuvade Sea Eagles som svävar ovanför oss. Den sista halvtimmen på sjön till Wagu Village är helt enkelt gudomligt vacker.

Ny by, nytt språk, egen kultur och vanor specifikt utformade under årens lopp utifrån byns geografiska läge, jordmån, djurliv, vegetation etc. etc. I Wagu bor vi hemma hos Matthew och hans fru och tre barn. Innan vi sätter oss ner (i våra stolar från kanoten såklart!) och pratar och äter Keneths middagsmat tar Matthew oss runt i byn. Vi förstår raskt att detta folk är jägare - på en del av husen hänger krokodilhudar och torkar, vi ser cassowary ungar springa fritt, nyfångade vildsvin håller på att grillas, sea eagles sitter på taken och spejar och vissa familjer har färgglada papegojor under husnocken.

På vägen ner till ett pågående bymöte berättar Matthew att dom är och har alltid varit jägare i denna by. I de obebodda skogarna finns stora mängder av olika djur som de jagar med pilbåge och spjut.

Vid bymötet där en stor del av byns innevånare mött upp medlar Chiefen fred mellan två av de åtta klanerna i byn. Dispyten de har handlar om mark som kan innehålla guldfyndigheter. Efter en halvtimmas förhandlande och medlande (vi har naturligtvis blivit bjudna på betel nut!) av den neutrale Chiefen ställer sig de bägge klanerna mitt emot varandra och man enas om en lösning. Alla klanmedlemmar tar i hand med varandra, kramar om varandra och det skrattas. Efter det sätter sig hela byn och äter en gemensam middag bestående av de nyfångade vildsvinen.

När Keneth väcker oss klockan 05.30 är vi utsövda och hungriga på nya äventyr. Vi går ner till kanoten i gryningsljuset och färdas några minuter på den spegelblanka sjön. Efter att ha gått i land promenerar vi i skogen en liten stund och vi hör en orkester av fågelljud runt om oss och när vi tittar upp får vi beskåda hur tre stycken Raggiana Bird of Paradise dansar runt och visar sina färgglada fjädrar och lockar på sina partners. Vackrare fåglar vetetusan om det finns att se "in action".

På vägen tillbaka får vi se färska krokodilspår i leran och Keneth berättar lite besviket att han glömde att köpa nya batterier till sina stora ficklampa när vi var i Ambunti. Annars skulle vi åkt ut kvällen innan och jagat krokodiler....och skulle vi tillbringat denna dag i Wagu skulle lokalbefolkningen tagit med oss på vildsvinsjakt med pilbåge och spjut!!

Nu äter vi istället frukost med Matthew, packar kanoten igen och påbörjar den långa resan till Palambe. Vattenståndet i Wagu Lake minskar för varje timme så om någon månad kommer hela sjön att vara torrlagd (!!) och det är då en 5-6 timmars vandring från Sepik-floden upp till byn. Nu är det dry season (vi hade inget regn under våra dagar på floden) och kommer så att vara till i oktober/november då de stora regnfallen kommer. När det är wet season stiger floden så högt att många byar är helt täckta med vatten (därav att husen är byggda på pålar) så dom måste alltid använda kanoten om de vill hälsa på hos grannen eller gå på toa!

Vi är väldigt glada att vi kom nu så att vi fick uppleva Wagu (och möjligheterna att kunna gå från kanoten till husen och att det gick att gå på flodbanken). Vi stannar till i Korogu för att titta på byns Spirit House och för att hälsa på byns konstnärer vars vackra sniderier finns att beskåda i Spirit housen. Trötta anländer vi till vårt family house i Palambe, packar upp våra grejor från kanoten, äter en god middag och strax efter ligger vi alla fem i våra myggnät och snusar.

Eva vaknar och är väldigt förkyld med lite feber men efter ett par timmar i kanoten på väg mot Chambri Lake förbyts snorningarna mot asgarv!! Vi kommer inte in till den stora sjön därför att infarten är helt blockerad av flytande öar av vass och andra sjöväxter. Grabbarna överlägger en liten stund innan Felix gör en vid båge på floden och ger full gas mot vassen medan har ropar "Watch out!" - dom har bestämts sig för att vi skall igenom!!!! Vassen bromsar kanotens framfart ganska snart så där sitter vi. Vi garvar så tårarna rinner när de börjar jobba med störarna och paddlarna för att trycka oss framåt decimeter för decimeter. Vi hjälper till genom att gunga kanoten sidleds och efter cirka en kvart (vi har ju inga klockor på oss nuförtiden!!) sätter Felix igång motorn igen och vi glider fram över Chambri Lake.

Dom här grabbarna vet vad dom gör och vi litar på dom - även dom vet att vi litar på dom så dom behöver aldrig förklara vad dom håller på med!!

Vi besöker byn Aibom där dom gör fina lergods och byn Chambri. I Chambri tittar vi på det nya Spirit House byns innevånare håller på att bygga och vi konstaterar återigen att Sepik-folket är fantastiskt duktiga på sniderier. På vägen tillbaka ser vi en krokodil som ligger på flodbanken och Keneth tar spjutet och beordrar Felix att attackera men krokodilen försvinner ner i floden innan vi hinner fram. Felix berättar senare att den var alldeles för stor för att riskfritt kunna ta den – den var mellan 3 och 4 meter lång!! Väl tillbaka i Palambe promenerar vi en halvtimma i stekande sol till dom två Spirit Houses byn har och får där se magnifika träskulpturer och bjuds på "drum show".
Dom gör fantastika konstverk här. Klicka för större bild.
Tänk om vi hade en container att lasta in alla de saker vi skulle vilja köpa! Se bilder - vi visar bara en bråkdel av de vi såg. Tidig middag för att undvika den värsta mygginvasionen så vid 19-tiden ligger vi mätta (och fortfarande svettiga) i våra myggnät.

Sista dagen för ett väl sammansvetsat gäng! Färden går tillbaka till Pagwi och eftersom vi är tidiga och bilen är sen får vi några timmar med grabbarna att säga adjö och tacka dom for denna fantastiska upplevelse. Vi köper en machete till Keneth i "affären" och ger dom lite av våra kläder och berättar att vi senare kommer att skicka dom lite saker som vi under resans gång kommit fram till att dom behöver.

Väl framme i Wewak på seneftermiddagen blir det en lååååång dusch och inlämning av kläder på tvätt och kängor på rengörning. Efter några kalla öl och god fisk på strandrestaurangen vid Sepik Surfsite Lodge drar vi oss tillbaka och ryser i kroppen när vi reflekterar över dom otroliga dagar vi haft på Sepik-floden!!

Kramar från Era Professionella Turister EvAnders

Bilder